Rapport från s/y Peach

S/Y Peach ligger säkert förtöjd i Mindelas Marina, Sao Vincent, Kap Verde efter roderhaveri. Olyckan inträffade ca 300 nm från Cape Verde, kl 01.30 den 22 december. Orsak okänd. Vi fick lägga kurs mot Cape Verde (hade planerat att segla till Västindien direkt från Kanarieöarna), riggade vindrodret som nödroder, använde adekvat segelyta till rodrets kapacitet och seglade i 1,5-2 knops fart, under ngt dygn 2-3 knop, i vindstyrka minst 33 knop i åtta dygn.

Under första natten byggde vi ett nödroder av vår mindre spirbom och en träskiva. Det blev en tung sak och med den vind och sjö som var aktuell bedömde vi det som riskfyllt att försöka montera det. Vi informerade försäkringsbolaget samma dag som händelsen inträffade, dag två skickade vi tre Pan-Pan meddelande för att varsko fartyg i närheten om vår belägenhet men vi fick ingen respons. Seglade därefter med tänd däcksbelysning och ankarbelysning under nätterna för att visa att vi inte hade manöverförmåga, hissade också signalflagga D. Vi skickade begäran om hjälp till JRCC och i vår värld avsåg det hjälp i form av bogsering. Vi hade fått info i mail om att bogsering skulle kunna vara möjlig om vi kom närmare Cape Verde. Vi skickade inte mayday eller utlöste vår Epirb då vi själva inte bedömt oss vara i absolut nödläge vid ngt tillfälle. Vi fick erbjudande dag 2 om att bli hämtade av fartyg men tackade nej då vi bedömde att det trots allt gick att segla båten och vi inte ville lämna Peach och vår segeldröm. Vi avvaktade sedan information om bogsering under hela haveriseglatsen men det visade sig i slutänden att det inte fanns ngn som hade möjlighet att genomföra uppgiften varför vi själva seglade hela vägen in i hamnen och till bryggplats utan hjälp. På båten har vi agerat utifrån att vi själva måste klara av uppgiften och navigerat, seglat, vaktat, kommunicerat, planerat för mat, ätit, sophanterat och sovit precis som vid ordinär översegling. Vi tog oss också tid till att packa för och gå igenom rutinerna för att lämna båten för att klättra ombord på annat fartyg eller lämna via livflotten. I övrigt läste vi en del, kollade sjökorten för Västindien, pysslade, plockade flygfisk från däcket, räddade en trött fågel, tittade på guldmakrill, pratade med delfiner och vi firade julafton med skinka, sill och köttbullar men avstod Janssons frestelse eftersom det trots allt var ganska gungigt. Peach har visat sig vara segeldrottning och vi är mycket tacksamma för hennes fantastiska sätt att klara av att parera den kraftiga och varierande sjön, i den utsträckning det varit möjligt. SSB radion har varit till stor nytta men vi kommer att komplettera med satellittelefon, hur det än är så vill vi kunna kommunicera omedelbart vid planering/samordning av åtgärder och inte avvakta att möjligheten ges ett halvt dygn senare först när konditionerna tillåter. Dessutom har det visat sig att kommunikation med ovana SSB radioanvändare är en utmaning.

Ett stort tack till Gunnar Bulukin som med värdefullt engagemang arbetade för att få till stånd bogsering och hamnplats, samordnade/vidarebefordrade information, och som vid ett tillfälle hjälpte till att ta bort mail i Winlink, mail som var för tunga för att kunna hämtas och som helt enkelt låste oss ute från kommunikation. Tack också till vårt försäkringsbolag Pantaenius för bra samarbete som nu fortsätter i fråga om reparation av rodret. Tack till JRCC/MRCC och fartygen Stemnitsa, CTS Unity och Giovanni DP. Slutligen tack till skeppare och crew på T/S Gunilla som höll kontakt med oss när vi närmade oss hamn och som mötte upp med jolle ifall vi hade behövt hjälp med ankring.

Vi planerar nu för kontakt med varv och reparation av rodret och hoppas att vi så snart som möjligt kan fortsätta vår seglats till Västindien.

Med tillönskan om ett trevligt nyårsfirande och ett Gott Nytt 2018

Göran och Karin på s/y Peach

(www.sypeach.se)