Jrsk har haft sista Tjejträffen för hösten

Vi var ett gäng som samlades runt en mycket intressant seglingsberättelse, men innan hade vi en viktig diskussion om klubben och dess fortsatta existens.

Vi var alla rörande överens om att vi måste agera för att komma vidare, och där är klubbträffarna det viktigaste inslaget, följt av tidningen Varvet.

Medlemmarna måste känna sig välkomna och sedda, funktionärerna behöver vara fler. Uppdragen som funktionär finns på hemsidan i uppgraderat skick, vilket många välkomnade.

Berit Hjort lotsade oss sedan genom ”The great loop”, vi var också en sväng upp i Canada.

Allt från Manhattans alla skyskrapor till ödemark uppe i Canada hanns med.

Norfolk har världens största flottbas, som det var viktigt att hålla avstånd till, minst 100 yard till alla militärbåtar.

Tubbermore, som flera av oss känner till från Europa finns också där, och var sista handlingsmöjligheten innan mera vildmark tog vid.

Speciella ställen som Makimaw Iland, där det bara fanns hästdrivna transporter, förutom brandbil och ambulans.

Mycket hästskit på gatorna där!

Fayette, en helt övergiven industristad för tackjärn från slutet på 1800-talet var fängslande.

Och, visste ni att på Tortuga ligger fortfarande en samling små övergivna båtar, som kom med flyktingar från Kuba.

På den tiden fick de stanna, om det var mindre än en fot vatten under dignar du steg ur båten.

Efter en 9 månaders väldokumenterad resa slutade den på Bahamas, där den också inleddes.

Hälsningar, Irene Böhm och Ulla Sjöstedt