Hälsning från Sea Wind

Rapport från Sea Wind via Gunnar Bulukin

Vi kom till Kuba den 2e juni i strålande solsken och har nu njutit av Havanna med omnejd i snart en vecka. Vilken ö och vilka människor. Det går inte att beskriva riktigt hur det är här. Man måste bara uppleva det. Det började med en inklarering av båt och besättning som hette duga. Nu fick vi tillbaka för all den förenkling som trots allt skett runt om i världen för fritidsbåtar. Här lägger men till vid tull och immigrations kajen som är inhägnad. Först kommer läkaren ombord för att se att besättningen är frisk och kry och sen kommer övriga myndigheter i en strid ström för att få sina papper ifyllda, ofta samma som den tidigare och sen skall båten besiktigas. Vi hade inte mindre än sju olika personer och en hund ombord innan alla var nöjda och vi kunde flytta till vår kajplats i Marina Hemingway som som gästhamnen heter.

Nåväl, Kuba är en ö i Karibien, den största för övrigt, men samtidigt så olik dom andra på flera vis. Det politiska systemet som i sin tur är en frukt av det amerikanska embargot är naturligtvis den stora skillnaden. Sen har vi isoleringen från övriga öar och nationer som gjort att Kuba utvecklat sin egen stil. Men backar vi bandet en sådär 60 år nu så var ju Kuba en lekstuga för USAs undre värld. Havanna ett Las Vegas på en på en ö med casinon, glamour, musik och glitter men med mycket misär för den vanliga fattiga människan. Man kan fortfarande se mycket av spåren efter detta i alla de amerikanska bilarna från 40 och 50 talet, magnifika byggnader och musiken och showandet lever kvar i den annars hårt kontrollerade vardagen. Men tiderna förändras även här. Vi har vandrat runt på Havannas gator och fått träffa människor stora som små. Vi har suttit på Caféer och lyssnat på lokala band och vi har varit och sett showen på det omtalade Buena Vista Social Club där vi fått oss till livs en aning om hur Havanna var för sådär 65 år sedan, för dom som hade pengar vill säga. Vi har tittat in i lokala skolor och manufakturfabriker mitt i gamla Havanna. Susanne har köpt en vacker handsydd klänning ”made in Havanna”. Vi har druckit mojitos och mojitos och ännu fler mojitos på Ernest Hemingways stamställen  och vi har rökt en äkta kubansk cigarr. Vi har helt enkelt njutit av varje minut här. Ni får njuta av bilderna i detta album så får ni också en smak av Havanna. Nu kastar vi loss för nya äventyr runt denna ö.

Den 9:e juni lämnar vi Marina Hemingway och Havanna för vidare segling väster ut. Nu ger vi oss ut bland små ensliga vikar och mindre marinor. På norra sidan av Kuba är det bara tillåtet att gå iland på de ställen som har närvarande Guarda Frontera (kustbevakning) så när vi ankrar upp i ensliga vikar får vi inte ta dingen i land utan snällt stanna i båten. Vi har haft härliga seglingsdagar som oftast startar med motorkörning då det är väldigt lite vind på förmiddagen. Under eftermiddagen bygger åskmolnen upp ovanför land och skapar god seglingsvind ute till sjöss (om vi inte hamnar mitt i ett åskväder för då blir det gärna lite för häftig vind). När åskmolnen har släppt sitt regn i form av rejäla skyfall brukar det som oftast klarna upp och vi får fina kvällar i lugna vikar. Vi har inte mött många andra båtar utan det känns ibland som om vi är de enda levande människorna kvar på Kuba. Uppankrade  som enda båt med fågelkvitter och de mystiska ljuden från de stora mangrovesnåren är tillvaron närmast drömlik. Vi bjuds på solnedgångar med en kavalkad av regnbågens alla färger som strålar upp mot kvällsmolnen och det känns som en ynnest att få vara just här och nu (tills de blodtörstande moskitosarna kommer och vill suga allt liv ur oss). Vi är väldigt glada att vi tillverkade myggnät innan vi lämnade USA. De har gjort tillvaron dräglig. Under de varma nätterna måste luckorna kunna vara öppna och windscoopet gör sitt till för att blåsa ned luft i båten, men med tre miljarder blodsugande moskitos utanför hade det varit omöjligt att ha luckorna öppna utan våra älskade myggnät.  Första stoppet blir i en liten vik som heter Bahia Honda. Här finns ingen Guarda Frontera så vi stannar i båten och njuter av sceneriet. Med mangroven runt oss känns det som om vi är i Amazonas djungler. Nästa stopp är en resort som heter Cayo Levisa och här checkar vi in för att njuta en dag av bad och sol. Ytterligare ett stopp i en liten enslig vik som omges av mangrove är Punta Alonso de Rojas och här blir det bara en övernattning innan vi går vidare till Cayo de Buena Vista. Apekatten blir kapten för en dag och får ta ansvar för att ta oss från punkt A till punkt B. Pirrigt att ha det fulla ansvaret men väldigt nyttigt att träna sig och skapa förståelse för varandras uppgifter. På vägen till Cayo de Buena vista, långt ifrån land, möter vi en lite roddbåt med tre fiskare. De vill sälja oss humrar som de har båten full av. Vi köper fem humrar och fiskarna får pengar och lite rep som betalning. Här på Kuba är det brist på de flesta handelsvaror och så även rep. Vi ankrar upp utanför ett område täckt av mangrove och här har det bildats kanaler mellan mangrovesnåren så vi slänger dingen i sjön och ger oss ut på expedition. Vi känner oss som riktiga upptäcktsresande när vi glider fram i magrovedjungeln. Sista stoppet innan vi rundar Kubas västra udde är Los Morros. En liten marina med plats för fyra båtar vid kajen. Vi får stanna ett par dagar då en tropisk storm bildats nere i Guatemala och vi vet inte hur den kan påverka oss. Vi träffar fyra amerikanska båtar som är på väg till Mexico och tillsammans med de avslutar vistelsen här med ett härligt knytkalas innan vi tar oss an Cabo de San Antonio för att komma till Kubas södra sida.