Kanalkampen med Lady Elaine (hela resebrevet)

Lady Elaines resa genom Engelska Kanalen eller Kanalkampen!

Det var en del motvind och motigheter men även mycket positiva saker att uppleva på franska sidan som jag varmt rekommenderar.

Mycket hade jag hört om Engelska kanalen och hur trångt det är mellan fartygen. Meningen var att vi skulle gå genom Scotland via Shetlandsöarna men tiden rann iväg så jag tänkte då att det är närmare och går fortare att ta kanalen. Att detta hav som kallas kanal skulle vara så svårt att forcera visade sig direkt efter infarten vid Calais’. Det var inte fartyg som var problemet utan kanalens karaktär och vilja att behålla oss längre än vad vi själva hade tänkt. Färden från Sverige via Danmarks östkust och ned till Belgien var bekymmerslös och lätt i östliga vindar. Lite motorkrångel höll oss sysselsatte en vecka innan Frankrike skulle erövras. Men redan här kom ett smakprov på vad som komma skulle. Knappt sex timmar med och sex timmar mot strömmen får man segla om man väljer att segla längre tid än sex timmar. Och det måste man ibland för att komma någon vart. Det blev en del hamnar som vi stannade i och kan berätta lite om.

Dunkerque var den franska hamn som vi lämnade för att ta oss in i Engelska kanalen. Vinden var inte så nordlig som de lovat men vi klarade det fint med bra fart och mycket medström utan att behöva slå. Mellan nio och tio knop över grund for vi mot okända vatten. Som Lady och Lufsen slurpar i sig spagetti på julafton så sögs Elaine in i kanalens käftar. Vid Calais gick det ut tre och in tre fartyg när vi skulle passera. Varken innan eller efter såg jag något fartyg som kom eller gick. Så det var inte så många fartyg som alla pratar om. Många fler var det när vi korsade farleden mellan Helsingborg och Helsingör när Elaine flyttade från Malmö till Göteborg.  Nu när vi kommit in i Engelska Kanalen och vinden blev försumbar så smakade det bra med en god lunch i detta fina väder. Engelska Kanalen är inget Engelsmännen grävt utan bildades efter någon istid innan engelsmännen var påtänkta.

När vi närmade oss Boulogne-Sur-Mer välkomnades vi med några ordentliga skurar. På väg in till småbåtshamnen passerade vi flera stora, gamla och fallfärdiga byggnader som var fulla med måsar och deras bon. Ett riktigt måsparadis. Här är skillnaden mellan hög och lågvatten nästan nio meter för dagen, det mesta jag prövat på. Efter lite fika tar jag en tur till centrum på andra sidan en liten bro. Där står det franska kvinnor och män hängandes mot väggarna, gata upp och gata ned. Dom har kanske slutat jobbet och är på väg hem tänkte jag. Men det såg ut som de väntade på något, bussen kanske. Strax förstod jag varför de stod där och hängde. Det var parad på gång. Fantastiskt, en parad precis som jag kommer till staden Boulogne-Sur-Mer. Det svängde ordentligt om musikanterna och dansarna. Riktigt roligt hade de som var med i paraden och riktigt roade blev vi som stod bredvid. Jättar, blåsorkestrar, båt med kanon som sköt konfetti. Festliga band som det svängde störtskönt av. Vagnar dragna av hästar och uppfinnare på konstiga cykelkonstruktioner som även spelade och gjorde konstiga ljud. Mycket musik var det och stora spelande ”dockor” Sjörövare och pirater som spelade influerade av ”Pirates off the Caribbieon”. Och vad vore en festival utan västindisk musik och dansare, såklart fans sådana också. Neptun, sjöjungfrur och en stor kräfta var med. Och mera blåsorkestrar och pirater. Efter detta åkte en ambulans redo att ta hand om de som eventuellt blev skadade. En del gick på höga styltor och hoppade runt. Inte konstigt om någon hade skadat sig. Sist kom ett gäng städare, sopmaskiner och en sopbil. Mellan många av paradnumren gick svarta gubbar med texten Securité på ryggen och såg till att ingen störde festligheterna. En omtumlande upplevelse efter att varit på havet och guppat större delen av dagen. De flesta affärer var stängda. Brödbutiken kiosken och några klädaffärer var öppna. Tillbaka vid hamnen var jag tvungen att fråga varför det var parad. Jo det var ”Bank Holliday” Man firar Jungfru Marias minne fick jag veta. 15 augusti varje år håller de med en parad i staden. Kanske alla städer i Frankrike har en parad i dag, vad vet jag. Trevligt var det i alla fall och oväntat för en seglare som stannar till. Festligt med oväntade festligheter

Nästa hamn som vi siktar på är Deipe. Färden dit började med svaga vindar sedan stiltje någon timma. När vinden kom åter sö ökade den hela tiden till vi gick in i hamnen. Havssulor finns det en hel del här i Engelska Kanalen. Senast jag såg dem var mellan Skagen och Hirtshals. Jag såg även massor med trutar som cirklade runt och gick ned på vattnet. Det samlades en ansenlig mängd på en liten yta där de låg tillsammans i något möte eller rådslag. Både unga och gamla fåglar var där. Kråkfåglar har sådana samlingar så det är klart att trutarna har sina möten långt ute till havs. Jag låg länge och tittade på molnen i dag för att se om man kunde finna ut om det skulle blåsa mera när vissa moln kom förbi. Det var lite märkliga moln som täckte himlen när det inte blåste. Plötsligt när jag låg där kom en havssula på låg höjd och knyckte på huvudet några gånger. Jag tittade upp för att se vad den kunde villa säga mig. Då får jag se ett gäng sulor som cirklar runt och en del dyker efter fisk. Men plötsligt där det dyker ned en sula kommer det upp något stort och mörkt. En val var första tanken. Men strax efter såg jag två ryggfenor som stack upp en bit bort. Delfiner! riktiga delfiner i Engelska kanalen när vi seglar förbi. Fantastiskt var det. Dom var en bit bort men strax kom några stycken och följde Elaine en bit på vägen. Vilken lycka, att få uppleva detta redan var så oväntat. Och ett par riktiga bjässar var det bland dem. En hade en vit ryggfena, förmodligen en kändis i kanalen. Det var bortåt tio stycken och flera simmade vid båten ett tag medan några höll sig på lite avstånd. En fantastisk upplevelse av lycka och att få vara med om. Något man drömt om som barn och plötsligt och oväntat så är de där och det bara händer. Som liten i slöjden sydde jag ett pyjamas fodral med en delfin på och en kudde med en segelbåt. Nu har båda dessa drömmar förenats till verklighet. Det är riktig lycka av bästa sort att spara bland de riktigt fina minnena. Länge efter att de försvunnit stod jag där och var upprymd av glädje. Och kanske lite chockad. Det är något visst med Delfiner. Alla djur är fantastiska på sitt sätt men några är extra speciella och delfinen är en av dem. Det gick runt sex och en halv knop när de kom förbi så bra fart fick de simma med för att hänga med. Men vilka djur, och så stora de är. Detta går inte förklara med ord på en liten lapp detta måste upplevas. Öresvin eller Flasknosdelfiner heter denna sort som blir bortåt fyra meter. När jag hämtat mig efter lång stund så ökade sakta vinden och vi revade sista biten in till Dieppe. Det behövdes lite extra vind mot slutet eftersom motströmmen blev nästan två knop. Mitt i centrum hamnade vi i en marina med många på kontoret. Internettet får jag inte att fungera trots att jag varit och fått hjälp. En dykare träffade jag på väg tillbaka till båten. Sikten har inte varit alls bra sedan jag lämnade Sverige. Jag passade på att fråga hur sikten var kring Dieppe där han dök. Den har varit dålig en längre tid och varför viste han inte. Runt fem meter såg man bra dagar sa han. Det normala är cirka tio meter förklarade han, men det blir det när hösten kommer försäkrade han också. Denna fransman pratade också utmärkt engelska.

Här är det mera franskt än i tidigare hamnar. När lunchen närmar sig går det runt människor bärande på långa magra bröd. Klockan 13 är det lunch en timma och då gör man inget även om man jobbar verkar det som. En stor kyrkklocka håller reda på tiden så att ingen missar lunchen. Det är nu de äter och pratar i munnen på var andra, och franska pratas det så klart. Här verkar dock de flesta kunna bra engelska, inga problem att förstå varken för dem eller för mig. Det gäller att trycka på rätt knapp för att få dem att prata engelska. Trycker man på fel knapp så kan fransmännen komma körande med traktorer och tippa potatis på torget. Det går lite i baklås kan man säga. Ja sådana är dom de där fransmännen. Hamnväggen är uppmurad av flinta sten så den sorten måste de ha gott om. I Sverige har vi inte så mången flinta stenar eftersom inlandsisen släpat dem söder ut under istiden. Det har varit sandstrand från Danmark ända till Calais men här verkar den tagit slut. Här är stranden som är väldigt lång täckt med stenar slipade av havet till runda former. Stenen har olika färger så som vita, gula, bruna, svarta, grå och alla färger där emellan. Det är även en lång hög pir som skydd för de stora dyningarna in mot hamnen där det skvätter upp ordentligt när stora vågor kommer in. Även denna stad har en väg ovanför stranden men sedan är det ett stort fält som i dagarna är täckt av en stor nöjespark. Tivoli med åkattraktioner, lotterier olika spel, skjutbanor och mycket mer. Att räkna upp dem alla vore allt för långsamt. Många flera stånd och attraktioner än Liseberg. Inte så stora men många fler. Parad ena dagen tivoli nästa, det är livat värre på resan. Det är betydligt lugnare i gränderna bort från hamnen än vid hamnen. Som verkar vara ett hålligång stråk för ungdomar. Det är söndag i dag så många affärer håller stängt. Men i boule-parken är det fullt hålligång. Det är tre gäng som spelar samtidigt och de har en röd ring att stå i när de slänger sina klot. Riktigt skickliga spelare är det och kampen är hård in i det sista. Imponerande spelare av kvalité jag aldrig skådat. Men nu är jag i Frankrike så skam vore annat. Hundar av mindre sort verkar populära och rastas ogenerat på gångbanorna. Så mycket gräs finns inte i staden och i boule-parken råder hundförbud. Internettet i hamnen funkade inte så jag fick in på turistbyrån för att koppla upp mig. Solen sken när jag kom ut på piren där det var fiske. Fiskare stod sida vid sid längs större delen av piren. Man fiskade både med kastspö och håv. En del hade flera spön men jag såg ingen med mera än tre spön. En del fiskade bara med håvar och lika dant där max tre håvar. Kanske någon begränsning så att alla skall få plats. Det var både män, kvinnor och barn som fiskade och även hela familjer. Vanligaste agnet på krokarna var något svart, jag tror det var någon slags sjögurka. Dom förklarade vad det var men jag hade svårt att förstå. Det såg ut som små hundbajsar. En del agnade med räka och andra med fiskbitar, även vanliga häcklor förekom. På detta såg jag de fick både ål och plattfisk. Håvarna som jag först trodde de skulle håva fisken med, (det var långt ned till vattnet från den höga piren). I dessa hovar av olika storlek och form hängde det fisk fiskhuvuden och slamsor av fisk. Håvarna fick ligga i en stund sedan drogs de snabbt upp och kontrollerades på sin fångst. Det var räkor som fångades. De såg ut som tångräkor fast stora som våra riktiga räkor. Och många blev det, jag såg flera som säkert hade över ett kilo räkor i sina spänner. Stilarna var olika, en del energiska som kollade sina spön och håvar ofta och pratade hela tiden. Medan andra satt tysta för sig själva och tog det betydligt lugnare. Några fruar solade medan männen fiskade. Och även hela familjer var där större delen av dagen. Nere vid hamnen var ungdomen borta nu när helgen var slut. En riktig fransk stad visade sig. Massor med restauranger, pubar och några kaféer var öppna. Pubar inte större än en garderob såg jag också. Undrar om franska folket lagar mat hemma eller om alla äter ute hela tiden. Med tanke på all den färdigmat som presenteras i affärerna så kanske de inte är så bra på att laga mat. På smågatorna var alla de små butikerna öppna och det strosade runt folk som tittade, pratade, och handlade lite granna. Jag fann även brödbutiken där jag inhandlade ett långt magert bröd. Man måste prova. Här sitter de flesta med ett sådant bröd och knaprar på medan de äter annat. Lite degigt och en viss sälta fick man av detta bröd. I boule parken spelades boule så klart. Jag såg även den första människan sedan jag lämnade Sverige som satt på gatan och ville ha pengar utan att göra något. Han pratade franska för sig själv så förmodligen en lokal förmåga som tappat sugen tänkte jag.

Västerut. Lämnar Dieppe Klockan nio och gav oss iväg ut på havet till lite motvind och kryss. Flera timmar var vi vid samma klippor och tittade. Fassinerande formationer och hur vattnet kunnat gräva sig in i dem så att de sakta men säkert faller sönder och ned i havet. Kanske har de sedan blivit sand som spolats nordväst ut och bildat Danmark och Sveriges stenar jord och grus har isen släpat ned till Tyskland. Tänk vad lite vatten kan åstadkomma. Ja mycket hinner man tänka och fundera på när man sitter och tittar på dessa fantastiska formationer. Vid Cap d´Antifer var det stora strålkastare som de har på fotbollsarenor som lyste upp bergväggarna på båda sidor av byn och långt ut till havs. Där slog vi norr ut för att få bättre läge under natten. Nytt slag mot väst ca 10 sjömil från Cap d´Antifer och även där fick vi ljus från de stora lamporna. Sedan tog månen vid och lös på oss till morgontimmarna. Några fartyg korsade vår väg både framför och bakom, de kom eller var på väg ifrån Le Havre. Vinden ökade senare och det blev fin segling och vi gjorde god fart när dagen kom och det blev soligt och fint. Inga båtar i sikte på hela dagen förrän vi närmade oss Cherbourg. Cherbourg ligger på en lång udde med en inbuktning på toppen. Kring denna udde finns det åter sandstränder. Vi hade fina moln att studera hela dagen. Dom bildar former och bilder som väcker massor av gamla minnen till liv genom att likna någon eller något man varit med om. Tänk vad många minnen man har som bara ligger och väntar på att få minnas igen.

Country det är grejor. Vi kom till en stor och lugn hamn med gott om lediga gästplatser och måttligt tidvatten på runt 2,5 meter för dagen. In mot staden ligger ett grönområde med palmer och stor gräsmatta innan vägen kommer och en fin gammal stadsdel breder ut sig.
Riktig fransk idyll med små affärer i gränderna.
Bland annat en livsmedelsaffär av mindre sort som hade lite av det mesta man kan önska sig.
Här skulle jag vilja titta fler dagar men hamnen kostar och vinden kallar.
Solen värmer riktigt ordentligt här i lä och det åker runt ungdomar i gummibåt och titta till gästerna. Wifi masterna sitter på bryggorna och funkar riktigt bra ibland men inte alls eller dåligt för det mesta. Börjar tro min dator är konstig.
Längre in mot centrum fortsätter hamnen och där går vägen bredvid och restauranger på andra sidan som vanligt.
I dag stängde de av gatan för att ha en marknad i stället.
Dom har även en riktigt stor galleria på andra sidan den innersta hamnen. Ingen fransk idyll utan mer amerikanskt och kundvagnarnas storlek var amerikansk.
Dock hade ingen bråttom och kassörskan pratade hela tiden. Massor av butiker och en riktigt stor mataffär med allt möjligt för olika nationaliteter och behov.
En fiskdisk med många olika fiskar och skaldjur.
En skaldjursfrys som innehöll massor med skaldjur jag inte trodde fans.
Sardinerna är större än vår strömming och dom trycker ner tre stycken i en liten burk. Brie och Camembert är billiga här nere.
Den största mest välsorterade butik jag varit i på denna sida Atlanten.
Även massor med färdigmat, skräpmat godis och drycker av alla slag.
Träffade tre svenskar som seglar upp en båt från Lissabon som de köpt där.
Träffade även en fransman som berättade att alla får lära sig engelska i skolan men att många inte lär sig att prata så bra och vill därför inte prata.
Lättare att säga att man inte kan.
Framåt kvällen tog jag en tur för att titta på marknaden.
Och vad hör jag då? Jo country musik! och riktigt bra också, i Frankrike.
Fram kommer även en gäng fyrkants dansande flickor som kunde prata franska.
Det var även några män med måste nämnas i jämlikhetens namn.
Är det inte fantastiskt.
En överraskning i varje fransk stad.
Dom sparar inte på krutet för att ställa sig in de där fransmännen och kvinnorna så klart. Dock har jag inte sett en enda fransos med basker och mustasch än.

Vi startade klockan åtta från bryggan i Cherbourg och gick ut ur hamnen för att segla till Jersey. I dag skall vi utmana The race of Alderney. Ett sund som kan ha uppemot åtta knop ström. Vi rundade udden med två knops medström precis när det slackade till i sundet. Det blev aldrig mera dramatiskt än så eftersom vi kom när tidvattnet vände. Seglingen ned i bidevind gick fint ända till vi kom jämsides med Jersey. Då kom en regnskur och vinden tog slut.  Väl i hamn så var det trångt fast att grabben i gummidingen sade att det var gott om plats. Jag hjälpte en ung fransman att förtöja direkt efter mig då han var ensam. Det vart även hans första segeltur över hav som han gjorde själv så han var lite spänd. Och han blev oerhört tacksam och lättad för hjälpen. Pund eller kort var det enda som gick att betala med. Pund! Trodde inte den valutan fans längre, men här på en ”engelsk” ö i en fransk vik så finns det fortfarande pund. Dyraste hamnen hittills och nästan tre pund extra kostar det för el om man ville ha det. Detta som ingått i alla tidigare hamnar. Mottagandet var inte så trevligt och vinden skulle bli sydlig i morgon och dagen där på så jag beslutade att segla redan nästa morgon. Lite synd då detta var en ö jag ville se mera utav. På morkonen klockan sju gick vi ut på ett stilla hav med ytterst lite vind, vi drev med tidvattnet som förde oss tre sjömil nord väst under denna tid. Vinden kommer sakta tillbaka men desto mera vind det blev desto mer vred den mot väster för att slutligen vara sydvästlig. Jag kunde inte ta mig in mot kusten utan gick västligt. Vid Ile de Batz gjorde jag ett slag för att komma in mot hamnen men strömmen förde oss tillbaka mera än jag kom närmare hamnen. Jag beslöt att fortsätta väster ut och finna en annan hamn längre bort när strömmen vänder. Vinden ökade och vred mer västligt så jag slog för att ta mig in till kusten. Sakta kom vi närmare men strömmen vände åter igen och tog oss tillbaka öster ut så vi missade den tänkta hamnen. Detta var en prövning i hårda vindar och tålamod. Engelska Kanalen släpper inte taget om oss så lätt som jag trodde. Det var bara att gå tillbaka i god fart med strömmen till hamnen vi gick förbi klockan tre på natten. Endast tre timmer tog det tillbaka den bit vi kämpat så för att nå på tolv timmar. Vattnet mörknar längre väster ut närmare atlanten och när djupet ökar. Sikten är betydligt bättre här än tidigare. Roscoff är en alldeles ny hamn med fräscha bryggor och lyxig omgivning. Billigare än Jersey trots 26€. Engelska Kanalen vill inte släppa ut mig i Atlanten. Med alla knep och fula tricks försöker den hålla mig kvar. Inte bara med stark motvind och regn. Jag hyrde en cykel och fann en mekaniker som kunde titta på motorn som inte vill funka som jag vill. Trevlig kille och otroligt bra engelska pratade han. Han beställde packning och några grejor.  Sedan blev det en tur till den gamla staden på udden där båtarna låg på botten nu vid ebb. Här känner man historiens vingslag. Man kan nästan se tvätten hänga mellan husen och diskvatten som slängs ut genom något fönster. I rännstenen ligger det avfall som hästar och fotfolk trampar sig fram genom på sextonhundra talet. Riktigt gamla gränder som nu är turist attraktion men rentvättade turister som trampar fram på renskurade gator. En marknad i hamnen var det dagen till ära och vi får se vad de överraskar med i de dagar jag blir kvar. Västan blåser hårt i flera dagar och skall så göra ett tag. Det blir tid att undersöka denna lilla by och finna några riktiga pärlor och fina minnen att ta med ut på Atlanten. På kvällen då jag satt och skrev började det plaska i hamnen som det var någon som badade vid bryggan bredvid. Sedan tyst en stund för att börja igen. Då förstod jag vad det var som badade och slängde i fiskegrejorna och fick två fiskar direkt, sedan två till. Blir mat hela dagen i morgon, härligt med fri färsk fisk. Det är inte bara vanliga cyklar man kan hyra. Även el-cyklar och el-bil går att hyra i marinan. Jag föredrar dock en vanlig tramp-cykel. På marinan finns både bar, restaurang, mataffär och båttillbehörsaffär med sportfiskeavdelning. Det blir dock lite opersonligt och för stort i min smak. Fiskarna jag fångade smakade utsökt så jag åt upp dem allesammans. Tänkte spara två till nästa dag men de slank ned så lätt så. Lite motigt i kanalen men på måndag skall det blåsa östligt några dagar så då har jag en chans att ta mig till Spanien. Philippe mekanikern som skall titta på gängorna i ett hål som är dåliga pratade jag med på morgonen Jag kommer i eftermiddag svarade han. Jag tog en cykeltur runt i Roscoff och såg mig om för att tänka på annat medan jag väntade. Det finns ingen riktig affär utan mest turistbutiker med priser där efter. Fann en liten butik som bara sålde konserver. Där köpte jag några olika burkar så får man se vad det är när man öppnar dem. Det är på bilderna man kan gissa sig till vad det kan vara. Makrill och Sardin vet jag vad det heter men hur de är inlagda är svårare. Ett fält med jordärtskockor såg jag också. De såg ut som tistlar med extra stora knoppar. Här är det små åkrar som det odlas på. Kålplantorna såg nysatta ut så jag tror att säsongen är betydligt längre här än hemma i Sverige. Det växer palmer lite varstans så vintern kan inte vara så hård. På marinan finns både bar, restaurang, mataffär och båttillbehörsaffär med sportfisketillbehör. Denna stora nya marina är väldigt fin men lite opersonlig och tråkig i längden. Att bara ligga här och vänta är inte så givande. Det är en ibland två vita hägrar som kommer och vandrar i strandkanten när det är lågvatten. Någon mås och så mycket mera liv runt bryggorna är det inte. Eftermiddagen gick och någon Philippe kom inte. Jag ringde honom men det var hans sån som svarade. Hans engelska var inte så bra men han berättade att hans far var sjuk och kunde inte hjälpa mig. Han hade fått en hjärtattack förklarade han och lovade ringa tillbaka och ge mig ett nummer till en annan mekaniker. Mekaniker no2 lovade att komma på måndag efter lunch. Den franska lunchen är mellan tolv och två vilket gör att hela Frankrike stannar. Efter detta var jag både förtvivlad och sorgsen. Det är inte ofta man träffar mekaniker som Philippe. Han lånade ut verktyg och ordnade saker snabbt, det kändes tryckt och bra. Man vet inte hur nästa mekaniker är och problemet med hålet utan gängor ser nu betydligt större ut. Men det kommer en ny dag i morgon så får vi se vad den kan ha för överraskningar. Den sista augusti var meningen att vi skulle passerat Biscayabukten men nu ligger vi här och väntar. Ingen fara för det, bara ett datum. Det är grått ute och blåser västanvind som viner i masterna. Men när kroppen vilat vill den ut och gå eller cykla. Det är bara att hyra en cykel. I dag for jag till Saint Pol De Leon en by som ligger knappt en mil söder ut. Där fans en supermarket med normala priser på varorna. Det luktade lite lik rätt vad det var när jag gick och tittade på de franska varorna. Efter lite sökande fann jag källan till denna stank. Det var någon slags korv eller något i tarmskin i alla fall. Undrar vad hälsovårdsnämnden skulle säga om detta i Sverige. Ost diskens stank likar mera parfym i jämförelse med denna odör. Det var även intressant att studera en fransk frukt och grönsaks handling. Här plockas det ut de finaste en och en, inte en klase bananer inte. Nej en eller två bananer från en klase för att sedan ta ett par från nästa klase. Likadant med äpplen eller tomater, det var inte många som klarade syningen av den frukt eller grönsak om lades under luppen. Och det var blodigt allvar inte på skoj utan de sylvassa blickarna skådade råvarorna in i minsta detalj. Härligt att uppleva och skönt att bara vara en som studerar andra för en stund. Och jag slutar aldrig att förundras över det franska tempot. Ingen som har bråttom, i kassorna finns det bara en plats för de betalda varorna men ingen hetsar upp sig för att det tar tid att få bort varorna så att nästa kund kan börja få sina varor skannade. Här väntar man och pratar så klart. Jag handlade cykelkorgen full och trampade tillbaka till båten där jag vilade en smula. Efter lite fika blev det en tur till Roscoffs gamla delar. Konstigt att de är så fascinerande för mig som inte tycker om städer i vanliga fall. Det är lite turister och moderna saker som stör det gamla intrycket. Men de gamla byggnaderna riktigt talar till en och berättar om forna tider. Om kvinnan på den franska balkongen och mannen som pinkade i gränden. Och den där skabbiga hunden som bodde bakom slaktarens bod. Vardags slit och gråtande barn. Glädjen när fiskarna kom med sin fångst och kvällarna på värdshuset när det blev slagsmål för en bagatell. Den härliga doften efter ett kraftigt regn som rensat gatorna på smuts och lukt. Kyrkan mitt i byn där prästen tuktade de som syndat och där käraste par vigdes till ett. Ja det är mycket minnen i de gränderna. För att riktigt kunna njuta av detta tänker jag ta en promenad dit riktigt tidigt i morgon. Cykeluthyraren öppnar inte så tidigt Jag tänkte vara där innan turisterna vaknar. Och hoppas att det inte finns bilar som skymmer dessa märkliga hus. En hake bara, jag är ingen morgon människa så vi får se hur det går. På en mur hängde en passionsblomma med både frukt, knopp och blommor. Många är vi som haft en gänglig sådan i fönstret. Här trivs den i det fria och ger en riklig skörd på muren. Ja hur gick det kom han upp eller inte? 05.00 vaknade jag av klockan som surrade långt borta men kom snabbt närmare och stängdes av. Frukost och sedan en promenad till Roscoff. Det var mörkt och inga gatlyktor som lös upp min väg genom natten. Flera gånger hade jag cyklat denna väg som tur var, annars hade jag inte hittat. En stund före klockan sex på morgonen var jag nere vid den gamla hamnen. Där lös några lyktor i kulörta färger utanför ett hus och musik spelades. Ett party som tagit slut och ungdomarna somnat ifrån musiken. Även några gatlampor längs kajen lös och ett fönster i ett av husen hade ljus i sig, annars var det mörkt och släckt över allt. Inte så mycket som en ljusstrimma i horisonten där solen skulle komma upp. Det var då jag insåg att denna del av Europa ligger över två timmar före solens tid och att det skulle ta ganska lång stund innan solen visade sig. Jag gick längst ut på piren och sökte motiv inför ljusets ankomst. Sakta kom ljuset och jag tog de första bilderna med kameran stöttad på stenmuren. En hund kom galopperande och granskade mig från topp till tå innan den åter galopperade och försvann bort i mörkret. Det stökade lite i hamnkaffet och jag trodde de städade upp efter nattens fest men så var det inte, de var på väg att öppna i denna tidiga timma. Även brödbutikerna öppnade tidigt innan solen kommit. Turisterna var få men de lokala infödingarna började komma fram med sina långa magra bröd. När jag gick runt i staden och verkligen studerade de gamla husen förstod jag att mycket av den gamla staden var förstörd. Delar av hus och murar fans kvar i de nyare renoveringarna av byggnaderna. Krigen som härjat här nere har ställt till mycket elände. Den gamla stilen har de försökt bevara men med lite mindre granit och mera murbruk. Det fans även mindre lyckade nybyggen som inte passade in alls. Bilar stod parkerade på för mig olämpliga ställen. Vägskyltar i kulörta färger irriterade också när jag sökte mina motiv. Jag fann en smal gränd (smalare än en meter) som gick emellan två byggnader ned till havet. En grind hade ett långt snöre i sig vid slutet mot havet. Tidvattnet kommer högt upp och de vill nog stänga grinden utan att bli våta såg det ut som. Eller också var det till för en stackars hund som fick sitta på stranden vid lågvatten. Man vet aldrig med fransoser som rastar sina små husdjur på trottoarerna. På denna strand fans rester av en gammal brygga som havet ätit upp förutom några stumpar av pålar som stack upp ur marken likt utslitna tänder. Att fånga känslan på bild är grejen med att fotografera. Det är svårt och man lyckas inte så ofta, väldigt sällan kan man säga. Det oväntade motivet i rätt ljus och ögonblick brukar vara lättare att få bra än när man försöker fånga historiens vingslag med hjälp av gamla byggnader. Bilderna får vila ett tag innan jag ser vilka som eventuellt kan berätta något. Efter nästan fem timmar var jag åter vid båten och känner plötsligt tröttheten komma över mig. I dag tog jag mig till Saint Pol De Leon för att hitta en bank. Jag cyklade runt lite i denna lilla stad som är betydligt större än Roscoff så klart. Jag fann några banker men de var stängda, senare fick jag veta att bankerna är stängda på måndagarna i Frankrike. Tvärt om emot Sverige där fiskaffären är stängd och banken öppen Det var två kyrkor ganska nära var andra. Den ena med två torn och den andra med ett som även är något mindre. Det verkar som någon tävling mellan rika män eller församlingar varit med och bråkat om byggena. De såg för mig lika gamla ut. Det fans även här några gamla hus men bara enstaka och gatorna var moderna och breda. Jag handlade cykeln full och vinglade tillbaka till båten. Det blir ostadigt och vingligt med en massa vikt på styret och en säck potatis på pakethållaren. Nu har jag färsk mat för någon vecka på havet ifall det tar tid att korsa Biscayabukten. Mekanikern skall komma efter lunch och alla stänger under lunchen så det gäller att vara klar innan tolv. Det kom två mekaniker, var av en inte kunde många engelska ord. Trevliga killar som fixade nya gängor som ingen ting. Det som för mig var det stora problemet var inget problem alls för denna grabb. Och två fjädrar ordnade det på mindre än en timma. Jag bytte dem själv på ca två minuter per fjäder. Riktigt bra tycker jag, och utan att ta bort toppen. Rena trolleriet. Man det som för mig inte var något problem förra veckan blev en extra dags väntan denna vecka. Oljefilter till min motor var inget som dessa grabbar hade liggande. Philippe hade men var vet ingen. Tidigare i dag var jag hos grannarna till Philippes verkstad och försökte få tag i någon släkting till honom men misslyckades. De var lökodlare som sålde lök av en speciell sort som de odlar här i Roscoff. Ingen av kunder eller dem själva var speciellt duktiga på engelska. Men ambitionen att hjälpa mig var det inget att klaga på. Men senare så löste det sig och jag fick kontakt med hans dotter och där efter hans sån. Verktyget har jag lämnat åter och delarna betalda. Det känns skönt att få ordning på sådant så man inte seglar ifrån sina plikter. Vinden skall vänta i morgon men jag får nog vänta en dag på filtret. När man är på ett sådant här trevligt ställe så blir man inte så ivrig att lämna det. Fint väder i dag till på köpet. Stora problem ena dagen blir små problem nästa dag 3 september blev inte så mycket gjort, mest sittande. Handlade en del igen innan jag gick ned till den gamla hamnen för att titta hur det blir senare på kvällen. På väg tillbaka från affären såg jag ett par kronärtskockor som blommade. Riktigt vackra blommor var det. Cykeln måste lämnas senast klockan åtta så jag har inte varit Roscoff å sent på kvällen. Nästan framme vid hamnen så startades en liten sportbil av märket Triumph av en äldre herre. Ett par glada herrar gled sedan iväg i denna röda racer. Väl nere vid hamnen tittade jag på de kanoner som står på piren. Riktiga muskedunder av äldre modell. Måste väsnats något otroligt när de användes för att panga med. Sedan började jag med att sitta vid den gamla hamnen på piren som var varm och skön, uppvärmd av solen hela dagen. Några timmar tittade jag på vattnet som var på väg tillbaka in i hamnen där båtarna låg på botten och vilade. Sakta kom vattnet in och smög under båtarna som började röra på sig för att sedan flyta och guppa på havet igen. Dom liksom vaknade till efter att ha sovit några timmar. Flera vita små hägrar och måsar följde vattenbrynets väg upp mot staden. Det var betydligt fler fåglar här där det är stora torrlagda ytor än vid småbåtshamnen där Elaine ligger. En familj sädesärlor kom vippande på piren och hälsade. Kanske kom de långt ifrån och var på väg söder ut. Staden förändrades när solen sakta gick ned. Det blir helt andra skuggor och karaktärer som kommer fram när skymningen faller. De små smala gränderna mellan husen mot havet leder ned till trappor som slutar på stranden. En sandstrand fan jag vid nord västra udden och små fint färgade snäckor låg där och riktigt lös i kvällen. Tången växer på land en stund då och då när havet dragit sig tillbaka. Och små korvar gjorda av sandmaskarna låg ringlade så fint, snäckor och sniglar satt fast på stenarna och väntade på att vattnet skulle komma ända upp till dem igen. Det var ännu flera små restauranger som blev framträdande när de andra butikerna var stängda och restaurangernas ljus letade sig ut i gränden. Man ser fler detaljer på de gamla husen när skuggorna blir flera på kvällen. Det doftade underbart på sina ställen ifrån blommorna, flera buskar och träd både blommar och bär frukt samtidigt. En stilla dag går mot sitt slut och en kyligare vind börjar komma in från havet, och den kommer norr ifrån. Som jag väntat på att det skulle blåsa ifrån ett annat håll än väster. Hoppas jag får mitt filter i morgon så att jag kan använda vinden som äntligen blåser åt mitt håll. Det är nästan så jag ångrar att jag slängde det gamla. När dag blir natt ser man mindre men ändå mer

I dag vaknade jag och det var alldeles vindstilla, känns skönt eftersom mitt filter inte kommit än. Efter att städat upp lite i båten så tog jag en tur till den gamla staden en sista gång. Missade precis marknaden som höll på att plockas bort vid hamnen. Men fick se en liten båt med mycket kelp i som tömdes och kelpen lades i en stor container. Häromdagen mötte jag en liten traktor med vagnen full med kelp som de hämtat i havet vid lågvatten. Detta är något de har skördat i väldigt lång tid. Det finns flera små butiker som säljer souvenirer och andra små grejor. Jag har aldrig sett så mycket olika ting som man inte har någon som helst användning för. Flera av dem säljer även vykort men inget som föll mig i smaken. Jag gick in i ytterligare en butik med tavlor och original målningar samt lite vykort. Där fan jag flera svartvita riktigt bra fotografier från förr i tiden. Jag valde ett med en hovslagare som verkar en arbetshäst i en verk stol. När jag skulle betala den gamle mannen som satt vid kassaapparaten av äldre modell visade det sig att han själv tagit bilden för över fyrtio år sedan. Han var en riktigt bra fotograf som även signerade bilden åt mig. Han berättade även att det var länge sedan hästarna försvann fån byn. Men människorna lever kvar och är de samma, vänliga, hjälpsamma, lugna och trevliga. Och de flesta pratar bra engelska så även denna gamla man. Det känns vemodigt att lämna denna by då atmosfären tilltalar mig och den känslan som fyller tillvaron inte är lätt att hitta. Här var det inte överraskningar fransoserna tog till utan genuin landsbygd och ärlighet. Cykeluthyraren som vevar med händerna när jag kommer och envisas med att prata franska med mig hela tiden fast han kan engelska. Hans dotter som är här ibland och hjälper till. Är de inte vid cyklarna så är de i den lilla affären eller puben. Även när de har lunch så står där en cykel vid puben och han vevar med både bestick och händer. Den ena mekanikern kom förbi i båt vid lunch och ropade att filtret kommer mellan tre och fyra. Klockan fem minuter i fyra knackade det på båten och där var han med filter och ett leende samt lycka till på färden. Motorn startade och gick fint med ny olja och filter. Vi får se hur länge den fortsätter med det innan den klagar. Bonchor och bonsoar säger de man möter som om de känner mig sedan förut. Ja så är det. Och detta hade jag inte räknat med på min resa. Inte heller att det skulle vara en så svår del av äventyret att segla vidare. Listan skulle bli alt för lång om jag räknar upp allt de Frankrike har gett som jag inte väntade mig. Som de blå tindrande ögonen på flickan i brödbutiken i Dunkerque. Grabbarna i sportbilen och lökhandlarna. Paraden, countrymusiken eller fiskarna på piren. Eller de varma vänliga bruna ögonen på kassörskan i Saint Pol De Léon. I morgon seglar jag vidare och bara vinden vet vart jag går iland här näst. Biscayabukten skall korsas om vinden håller i sig. September är den månad det blåser minst på Biscaya fick jag nyligen veta. Man får hoppas att det inte blir stiltje i för många dagar. Oväntade saker händer när man minst anar det.

Sören på Lady Elaine

4 september vaknade 05.30 och tittade ut i mörkret, inte en vindpust så jag lade mig ner en timma till. Lämnade hamnen när ljuset kom och hissade segel klockan sju. Det var dimma så man såg inte så långt kanske 100 meter. Sparsam vind men från rätt håll. Vi gick runt Ils De Batz och vidare väster ut i tät dimma. Där tog en liten fiskebåt upp sitt nät medan den vinglade fram och åter. Dimman lättade lite vid tiotiden för att lite senare bli riktigt tät och blöt dimma. Det rann vatten från stag och vant. Vi mötte en segelbåt som bara såg ut som ett litet ljust moln en bit bort i dimman. Allt blev vått men det torkade när solen bröt igenom mellan ett och två tiden. En båt från franska armen skymtade vi ett flertal gånger längre ut. Sikten blev lite bättre men soldiset gjorde att man inte såg land. Flera små flockar av havssulor flög öster ut. Vinden höll oss i runt tre knop oavsett mot eller medström. Det verkade som vindens kraft räckte till tre knop oavsett motståndet i vattnet. En ganska stor horngädda nappade på mitt drag som jag släpade efter Elaine. Det blev en god måltid som slank ned helt och hållet. Horngäddornas ben är gröna, nästan självlysande lyster. Kampen mot Engelska kanalen är inte slut. Vi kämpar för att komma ut i Biscayabukten innan strömmen vänder emot oss. Solen gick ned och mörkret trängde på. Vid ön Ile D’Ouessant hade vi fortfarande en halv knops medström och jag trodde att det skulle vara slack en stund så vi kom förbi då vi äntligen fått en fart av över fyra knop. Plötsligt ser jag vågor komma emot oss och strömmen väder direkt och blir två knop emot. Tjugo minuter senare var det tre knop emot som Elaine fick kämpa sig igenom för att nå ut i Atlanten. Flera timmar höll denna kamp på. Elaine slet med enbart en och en halv knops fart över grund tillgodo medan kanalens vågor drog oss tillbaka. Denna kanal som var så lätt att segla in i men som inte ville att vi skulle komma igenom. Engelska kanalen ville helt klart behålla oss men äntligen har vi besegrat besten och kommit ut i Nord Atlanten. Under denna kamp var det inte en enda båt på många sjömils avstånd, nästan kusligt tomt på havet. Motvind, motström, dimma, regn, stiltje, stormbyar och tjuvknep har vi utstått och det är nu härligt att äntligen vara igenom och på ett månbelyst hav börja korsandet av Biscayabukten i natten. Sent på kvällen den 4 september kom vi loss från kanalens envisa käftar. Vi valde att segla längs den södra kusten och har på så sett undvikit så gott som all tung trafik. Endast infarten till Le Havre var det några fartyg som korsade vår kurs. Vi såg ett fartyg på håll vid Cherbourg annars har vi inte sett ett enda skepp på hela passagen. Och vid Calais var det tre som gick in och tre som gick ut medan vi såg denna stad. Senare på natten kom den klena vinden och dimman tillbaka. Men vi är nu på Atlanten så vad spelar det för roll. Mycket vind från väster har vi fått vänta på men har man tid och är i en trevlig hamn spelar detta inte så stor roll. Frånsett att varje natt kostar i hamnen. Hur det går På Biscayabukten är en annan historia. Franska folket har visat sig vara mycket trevligt och hjälpsamt på alla plan. Jag kan rekommendera en tur till detta land och ångrar inte besöket trots kanalens grinighet.

Sören Stjärnås